Jag har de samlade i mitt minne
där de tillhör olika ljud och ljus
som jag ofta dras tillbaka till

Ibland hamnar jag i en tvåa på Söderhöjden
med Felix som har gitarren i knät
och skriker ut texten från Pärlor av Kent
och jag, som ibland när jag var tvungen att väja av blicken,
tittade på cola zeron han köpt åt mig
"det är ju trots allt kvinnodagen idag" hade han sagt

Ibland hamnar jag i ett rum med barnleksaker
och en röd hjärtformad lampa fäst i väggen
i Skarpnäck
med Filip som har den mest intensiva blicken
och han pratar om något
som jag inte alls håller med om
sen skrattar han åt mig och drar mig till honom
och jag följer efter

Ibland hamnar jag i en lägenhet utan tavlor
eller mat i kylskåpet
på en främmande ort
hemma hos Darryl, där vi båda bara ligger på sängen
och väntar på att tiden ska komma
han ska komma

Men aldrig hamnar någon hos mig
för ingen får ha mig på det sättet
något mer