Här och nu på min semester kan jag andas ut med henne i min säng, veta att vi snart flyttar och känna den underbara förväntan inför alla bråk och kärlekslekar i pjamasen på morgonen.
Jag ville skriva om andra saker men hon uppfyller mina tankar så fullständigt
Hon kom in i mitt liv som en komet och jag hade ingen mölighet att fly när vi ändå talar om att skriva klyschor.
Förutom den gången när jag försökte göra slut när vi inte ens var ihop och det slutade med att vi blev ett istället. 

Det är lustigt vilka vändningar livet tar när man inte är berädd på det och man funderar på om man skall kissa eller snyta sig eller skita i båda och se vad som händer.
Kaffet står brevid mig men jag kan ännu inte känna lukten av det, saknad i morgonen som inte innehåller några planer.
Musiken strömmar från mina hörlurar och jag funderar hur alla dessa människor kunnat skriva sådana texter.
Vissa är bra, andra undrar jag om de tänkte skratta hela vägen till banken eller om de faktiskt hade någon form av tankegång bakom sina floskler.
Händerna är lena när jag stryker över tagenterna.  
Har man alltid något att säga till om när man andas, eller lever vi efter förutfattade förutsättningar? 
Frågor, frågor, så många frågor men inga har några svar och tur var väl det för hur kul är egentligen en kristallkula? 
Hej då världen, jag tänker upphöra att existera en stund för att min bubbla är så omslutande behaglig just idag.