Jag har vandrat i mörkret likt ett utbrunnet ljus.
Mina lågor har tystats av vindens sus.
Jag är det varmaste varma men det finns något kallt.
Frostelden jagar min och den finns överallt.

Frosten kväver elden får mina lågor att falna.
Tiden har förstört mig fått mina känslor att svalna
men glöden finns kvar gömd under is och snö.
Kämpar för att inte slockna och långsamt dö.

Likt en frosteld brinner jag än.
Utan tankar och drömmar om framtiden.
Med ett hopp om att frosten inte ska ta den glöd som finns kvar
och lämna mig tom och utan minnen om allt som en gång var.