för jag har fått min beskärda del

av glassplitter

kastat rakt i ansiktet och

ingenting biter sig fast längre

och gråt existerar inte - inte ens i min vokabulär

eftersom hornhinnorna

i ögonen för längesedan härdats

och Våren är här och

jag vill leva Nu!

så jag promenerar med stolta steg

och stabila klackar

med klar blick där bakom mina solglasögon

för jag vet nämligen

vem jag är

och kanske ler jag också en smula