Vandrar bland sommarens rest
Det är nu minnena lyser som mest
Blommorna börjat blekna
Skönheten dock ej vekna

Sommarens rush är slut
Tänder nu sitt sista krut
I präktigt skimmer mot ålderdom skrida
Vägrar över äldre dagar lida

Gräs och blad lämna det gröna
Vältra sig i sprakande nyanser så sköna
Gul brand över ängen vandra
Löv glatt dansa mot marken, ena efter andra

Allt lämnar unga tidens vilda dans
För att en sista gång visa sin glans

Ser på detta alldeles stum
Hösten har verkligen guld i mun!