Redan medlem?
Logga in
Självklara sinnenJag önskar att jag kunde lyssna på alla ljud som finns här i världen.
Att mina öron skulle tillåta mig att bli allvetande och klok, och höra alla de guldkantade toner som de missar. Men det sitter något i vägen. En sen hösthumla som sover och surrar. Gör mig både döv och osynlig. Jag önskar jag kunde se alla de syner som är värda att se. Att mina ögon skulle bli klara och stora, se allt det där vackra som de missar. Men det sitter något i vägen. En tagg från en höstblomma som sitter fast under mina ögonlock, hindrar dem från att öppnas. Gör mig både blind och osynlig. Jag önskar jag kunde säga allt det där jag vill säga. Att min tunga skulle ljuda över världen och sprida de ord som så länge velat komma ut. Men det sitter något i vägen. Ett höstkrik har fastnat och bränner upp min strupe, hindrar den från att ljuda. Gör mig både stum och osynlig. Jag önskar jag kunde känna på alla ting och varelser som finns här i världen. Att mina händer och hud skulle tillåta mig att röra allt det där fina som de missar. Men det sitter något i vägen. Ett rep av tvinnat gräs runt mina händer och nässelblåsor över min hud, hindrar dem från att känna något annat. Gör mig både känslolös och osynlig. Jag önskar att mina sinnen vore så fria som de vill vara. Att alla hinder skulle försvinna genom ren tankkraft. Men det sitter något i vägen. Ett höstmoln hänger över min vilja, hindrar den från att handla. Gör mig både slö och osynlig.
Fri vers
(Fri form)
av
Skogsmullen
Läst 132 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2015-09-06 09:07 
|
Nästa text
Föregående
Skogsmullen |
