... blir till 
ett stressmoment
som inspirationen
sakta kvävs inom mig ...

Inte för att det
saknas 
tankar och funderingar
nog för
att skapa skriftade flöden ...

... men 
när förväntningarna ...

- ej blott andras
utan än mer de egna ... -

... blir alltför påträngande ...

- Det är i dessa lägen
jag väljer att ta den andra vägen
vilken ger mig inspirationen tillbaka ...

Ger mig ut på exkursion
såväl bland kända 
som okända arkiv
där jag tar till mig
av alla skriftade små glimtar
ur andra människors liv ...

Tankar och funderingar
som lockar till 
någon form av gensvar
eller blott annat slag av feedback
i en kortare eller längre kommentar ...

Eller så väcker det jag läser
säväl tankar som funderingar
som
känslor av olika slag till liv
i varje litet
skrymsle och vrå
inom hela mig ...

Och tänk!

- Då är såväl
olusten till skrivandet
som 
den obefintliga inspiration
konkret historia för mig ...

... och då
är sannolikheten rätt stor
att det åter blir en och annan 
liten text skriftad och publicerad
igen här av mig ...