Såret sved men hon visste inte vad livet hade att ge

Händerna var svåra att röra men hon greppade ändå sin docka och viskade om kärleken i hennes öra

Hennes tals gåva är fortfarande en tidsfråga

Livet är hårt, när hon bara kan vädja med sin gråt i ögonens
förlåt

Hon vill inte att hennes föräldrar skulle vara vid liv, men hon
skulle ge sitt liv för att ha en mor som sjöng tätt intill henne, alldeles bredvid

En varm hand som visar omsorg och lite, lite kärlek för vad hon nu är värd, oönskad och liten, ständigt av rädsla förgripen.

Så krossar på nytt den föreställda trygga handen alla förbud

Där ljud absorberas i väggarna bort

Där en 3åring aldrig förstod vad hon hade gjort