Sommaren kändes evig
i vår trädgård
bredvid dig
ville jag alltid gå

Mitt hjärta var naivt
en liten flickas
och mormors finska visor
skulle skydda mig mot allt

Bredvid dig satt jag
Uutisat gick på SVT2
och du svor
åt nyheter jag aldrig skulle förstå

Du brukade berätta för mig
om när du var barn
och jag fascinerades
över hur annorlunda allting var

Men i takt med att klängrosorna
under ditt köksfönster
växer
blir jag mindre barn
och jag minns att du sa
att det inte var någon fara
men att du hatar sprit precis lika mycket som jag

I köksfönstret
smyger skammen
likt röken från dina cigaretter
mina ögon är blanka speglar
ditt hjärta ett blåmärke
Och våra ord etsar sig fast bakom tänderna

Sommaren är förbi
bredvid dig måste jag gå
årstidernas skiftningar i det som hände
blev till evig vinter utan dig