Hon vill inte röra sig under gatlyktor -
för att nå andra ensamma att vänta på
Ligger kvar till vindens soundtrack
Hon drömmer drömmar igen
Det mest masochistiska som finns för såna som hon

Hon vill göra det
Bara blunda och drömma
Slå upp ögonen till längtansfyllda gnyn
Än en gång inse att dem krossades
Att verkligheten fanns
Innan ens nervsignalerna hann fram

Kanske var det just det hon visste,
och försöker bestraffa för att hon inte tycker om sig själv
Och hon sluter ögonen och glömmer stadens ljus - igen