plötsligt pekar pinnen på paletten
som om världar skapas av lik lek och 
rytmik över buskars taggar

vet du varför vissa träd swaggar

då snurrar du runt och smetar ut
ditt eget föredettendå
värt vitten

inga färger här i min tavla
tvåla tvåla

skriker du hysteriskt och vi alla ser dit
vad är det nu vi ska tåla

för vem är du att måla denna tavla
med egen rit för någons liv
att hänga med spik i mitten

för en durr i dina däck invid kanten
för att förstå hur en himmel möter sitt hav
på branten

och snurr så hittar vi det vi söker
det du gav 
men aldrig försöker att fasa in på

rasa du tabula rasa så alla kan se
igen
när skogar sjunger och höra 
det vi har förstört

det finns dån inga förstår förrän sen

så återvänd
återanvänd och ge tillbaka

det vi förstört