Konsten att slakta en bokKonsten att slakta en bok
Att gå till verket Kontrollera bindningen i ryggen och lirka loss ett lämpligt antal sidor. Fortsätt riva ut jämtjocka sidbuntar ur den nu döda boken. Nu bör en känsla av dov befrielse infinna sig.
Längst framme vid halskotan sitter den inledande meningen, av många finsmakare ansedd som en delikatess. Den kan ge en uppfattning om kroppens beskaffenhet och konsistens. Somliga tar endast den till vara och förkastar resten. Intrigraden löper längs med hela ryggraden. Dess täthet kan variera. Hos somliga böcker är den tunn, för att inte säga obefintlig. Senare tiders lärde tvistar om huruvida den fyller någon funktion eller ej. Under intrigen ligger karaktärerna. De bärande, huvudkaraktärerna, har en framträdande roll i intrigen, men stundom kan även mindre, sidokaraktärer, vara både saftiga och mustiga. Upptrappningen sitter i bogen. Den kan vara gradvis eller dramatisk. Om den är av bra kvalitet skapar den ett sug efter mera. En av de bästa bitarna på boken. Katharsis förekommer någonstans i grovtarmkanalen. Där bearbetas lagrade konflikter och explosionsrisken är stor. Katharsis kan förorsaka illamående, kortvarigt eller mer bestående, men anses mynna ut i lättnad. Avslutningen hittar man, som namnet antyder, vid svansroten - om man orkat så långt. Det avråds allmänt från att gå händelserna i förväg och tjuvkika där, då ett sådant tillvägagångssätt förtar smaken på övriga delar. Rätt utnyttjad ska avslutningen knyta ihop intrigen på något sätt. Numera gömd under buken på boken ligger tes, antites och syntes. I vissa kretsar betraktas dessa numera som mossiga, men förtjänar ändå att nämnas. Böcker kan vara mångbottnade, ha flera ingångar osv. men det tillhör överkursen och behandlas inte här. Slutligen har boken ett varierande antal ben att stå på - vilket inte säger ett skvatt om hur stadigt den står. Och: det finns sällsynta böcker som har vingar. Om en sådan raritet hamnar i dina händer så stycka den inte: FLYG!!! Tillägg: Givetvis går det bra att bortse helt från bokens anatomi och som ett lyckligt barn sluka bok efter bok. Det brukar sällan ge några bestående men hos bokslukare, som i regel har en god peristaltik och glömmer det mesta, men anses i bildade kretsar inte vara riktigt väluppfostrat.
Prosa
av
Måna N. Berger
Läst 343 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2015-10-16 01:27
|
Nästa text
Föregående Måna N. Berger |