Mörkret i början på dagen bär med sig ett ägg fyllt med ljus i sin korg.
Hösten tänder sin stubin, en bomb fylld med färg, allt exploderar.

Som ett sista fyrverkeri innan vinterns gråa ljus tar över, blekt och kallt.
Mina ögons pupiller släpper in en kaskad av färger, målar min inre duk.

Träden slumrar in, rycker till innan sömnen fångar deras rötter i hård jord.
Rimfrosten lägger sin slöja över växtens torra blad, köld och stillhet.

I mitt inre finns värmen, den får sitt bränsle av mina tankar, vackra, spröda, ljuvliga minnen, en matiné på duken i min själ.

Min kropp njuter av en värmande pläd, mitt sinne av pappersblad där tankar från en annan människa finns bevarade.

Ett tänt ljus, en flämtande låga är allt som behövs för att skingra mörkret i mitt livsrum. En symbol för kraften i livet, kraften i det vackra.