Jag knöt näven i fickan och blickade ut igen
för det här var inte längre någon nyhet
att varje gång jag ställde mig upp kom nästa knuff
ner för att smaka asfalten och tugga grus
känna tårarnas salta smak igen
familjärt och alldeles för vanligt för att det skall vara bra

Förra året skrev jag en vers
om årets tuffa utmaningar och den nya känslan
Fröken Ångest hade kommit på besök
men jag kom stark genom stormen och här var jag
sommarens drottning var min nya titel
jag skrattade och slog bort resterande orosmoln

Idag skrattar jag åt den naiva tonårsflickan
för hon visste vad smärta var igår
men inte hur ont den gör idag
och hur mycket ondare den gör imorgon
när knuffarna har blivit ett vardagsliv
ständiga kompromisser och tårar som faller
Jag skulle kunna tatuera in rännilarna på kinderna
för detta börjar bara bli patetiskt

Allt runtomkring mig förtvinar
och jag frågar mig själv vad det var som hände
när jag blev blind och när allt började falla
kanske har jag levt i ett ständigt förfall
möjligtvis har optimism och skygglappar räddat delar
skapat lyckliga fragment i en helhet
möjligen faller jag samman
kanske blir jag järnkvinnan på torget i din stad