Månskenet faller och fullmånen ovan mig

förfaller ännu mer.

Precis, som mitt skrumpnande ansikte

som ligger här under jord.

Min utmärglade kropp

som till och med maskarna

värjer sig ifrån.

Jag är varken vaken eller i sömn

men min hörsel är stark.

Säg mig, är det ett krafsande ovanför som jag hör?

Kroppen är intorkad men själen intakt.

Jag har inte längre några organ

men min längtan är lika stark som förr.

Det jag har blivit vägrar att dö.

Min borttynande kropp

känner samma begär som din.

Säg, är det inte ett krafsande ovan jag hör?

Din längtan som vill möta min.

Jag har kallat på dig,

med min längtan och lust.

För att du ska hjälpa mig upp härifrån.

Stilla min längtan efter ditt blod.

Min älskade, du har kommit till mig!

Dina fingrar gräver i iver

sig närmare ned till min grav.

Du styrs av samma lust

och törst som jag.

Snart känner jag dina svala naglar

mot mina ben, när du drar av mig täcket av jord.

Äntligen, min älskade kan vi förenas

och återförenas till ett evigt liv.