• Har du sett vilka fina höstfärger! Och så sjön bakom alla björkar! Så fint det är här!
• Ok, vi stannar ett tag. Vill Du ha lite äppeljuice?
• Jag har eget tuggummi. Sedan kanske.

Nu ville Linda att Lisa skulle berätta grundligt. Detta kändes viktigt och Lisa tog fram sina talanger i att hålla föredrag.

Hon träffade sin Klas redan på gymnasiet. En jättesnygg kille som både hade konstnärliga talanger och höga betyg i pluggämnena. En sådan lycka att få honom till pojkvän! Hon hade märkt att även föräldrarna tittade gillande på honom, även om de inte ville visa det. De visste mera än väl hur hormonströmmarna hos tonåringar kan totalt tillintetgöra allt sunt förnuft och riktigt ställa till det, innan de unga tu är mogna för det. Men saker hade gått sin gilla gång med gångbara utbildningar och trevlig samvaro under lov och ledigheter.

• Ja vars, med killar blir livet liksom helt annorlunda.
• Som om jag inte visste det. Men det gäller att hålla hormonerna i schack och tänka lite på …
• … på utbildning och sådant. Du behöver väl inte tjata om det nu!? Fortsätt!

Han fick jobb i sin pappas reklambyrå och gjorde till en början precis som pappa sa, men tog efter hand egna initiativ som i viss mån ändrade firmans inriktning. Vågat, tyckte pappan, men litade på sin sons goda omdöme. Med sina goda språkkunskaper skulle det inte vara omöjligt att expandera utomlands. Pappan var inte riktigt med på noterna, men ordnade med ett generationsskifte på rättvisast tänkbara sätt, så att sonen fick det fulla ansvaret.

• Jaha, men när kom du in i bilden då?
• Jag blev ju mamma, och då har man fullt upp. Men visst. Min mamma hjälpte ju till med er, så den saken började vi allt diskutera. Jag har ju läst ekonomi, och kände mig lite isolerad hemma. Alla andra jobbade ju. Det första var att pappa tog hem allegat som jag fick kontera. Och då ser man en hel del av verksamheten.

Berättelsen fortsatte. Så småningom blev hon så involverad i firman att hon fick en egen arbetsplats där. Bokföringsuppgifterna svällde och hon klarade det galant. Men de hörde inte till de mest populära sakerna att syssla med, så hon bekantade sig också med dem som höll på med olika idéer om hur det ena eller andra bäst skulle utföras. Eftersom hon själv hade en fantasifullt konstnärlig ådra blev hon lite smått bekant med de tongivande på den fronten och kunde ibland bidra. Firman gick strålande och inte minst den utländska satsningen hade lyckats.

• Hade du kul på jobbet?
• Ja, och det var faktiskt inte så betungande tack vare mormors fina insatser hemma. Alltid nystädat och bra mat. Plus att jag fick lite nya kompisar.
• Var det nu det började bli tufft?
• Jovars. Det var inte så han hade tänkt sig. Han inbillade sig en massa och tittade på mig på ett sätt som aldrig förr. Jag blev osäker, men ville inte låta detta styra mig.

Klas gillade inte att Lisa arbetade med annat än bokföring och blev svartsjuk, trots att det inte på något sätt fanns någon erotik med i sammanhanget, även om en och annan flirt slank fram vid firmafesten de hade, när detta var aktuellt. Lisa anade så småningom oråd och såg sig manad att se till att Klas fullmakt att disponera hennes egna besparingar upphörde. Det var inga astronomiska belopp, men tillräckligt för den kärva period som snart skulle ta vid.

Så följde en period när vinsterna inte enbart pekade uppåt. Ibland behövde det tas lån för att betala löner och ibland dök det upp rejäla straffavgifter från skattemyndigheten på grund av försenade betalningar. Riktigt allvarligt blev det när Klas ville att en inhemsk faktura skulle ställas till ett annat dotterbolag till en utländsk kund för att tillskansa sig momsåterbäring. Då blev Lisa orolig på allvar. Hon vågade inte göra annat än som Klas beordrat henne, trots att hon då blev medansvarig för ett ganska stort skattebedrägeri.

Men nu såg hon till att några ytterligare pantbrev i den gemensamma villan inte togs ut. Klas blev ursinnig på detta och vid något tillfälle fick hon en rejäl örfil. Lisa lyckades emellertid få honom att sansa sig bland annat genom att hota att avslöja momsbedrägeriet trots att hon själv varit delaktig i det, och strax därefter tog affärerna fart igen. Som tur var. Men revisorns granskningar ökade också. Och med dem hans fakturor.

• Är det nu det smäller till?
• Det kan man nog säga!

Vid midsommartid, någon månad senare, bad Lisa om en genomgång av delar av räkenskaperna med bolagets revisor. Saker stämde inte. Både hon och revisorn ville att de skulle kunna arbeta ostört så den här gången stämde de möte på kvällstid på kontoret. För att inte Klas skulle bli störd av detta, skedde det utan hans vetskap och vid ett tillfälle när han sa att han skulle gå på ett investerarmöte på banken. Lisa och revisorn hade arbetat sig igenom de viktigaste kontona och penetrerat ett antal märkliga transaktioner och var rejält trötta, och hade stängt och släckt för att gå, när de hörde hur någon kom in på kontoret. Det var Klas som, ganska rund under fötterna, frotterade sig med två kvinnor. En vid var sida slingrade sig omkring honom när de gick in i kontorets lilla vilrum. De var uppenbarligen prostituerade. Alldeles tysta lyssnade Lisa och revisorn på olika ljud från vilrummet och revisorn ville gå. Lisa bad honom vänta lite. Det var ingen tvekan om det ljusskygga i verksamheten i vilrummet.

• Va läbbigt! Men varför kör du med Klas och Lisa i tredje person?
• Det blir väl tydligare då? Skulle jag säga ”pappa” om honom känns det ännu jobbigare att berätta detta. Man vill liksom hålla allt det här ifrån sig.

Efter en stund bad Lisa revisorn att följa med, men ett par steg bakom. Skymningsljuset var fullt tillräckligt för att kunna gå och röra sig obehindrat i hela kontoret. Verksamheten i vilrummet skulle avbrytas. Hon var påtagligt arg över att ha tagit sådan hänsyn till Klas svartsjuka, samtidigt som han själv inte hade några hämningar i sammanhanget. Hon behövde inte mera än ställa sig i dörren, tända ljuset och dra bort några palmblad som skymde britsen, förrän Klas började prata om att han bara kompenserade sig för Lisas snedsteg. Lisa tittade på honom på ett sådant sätt, att om blickar kunde döda, så vore Klas en död man. Han förstod att han behövde förklara sig sanningsenligt och bättre. Klas började, utan framgång att försöka med det, och de prostituerade lullade iväg, påtagligt påverkade av något suspekt, sedan de förstått att de inte längre hade något uppdrag. Lisa hörde även andra steg i trapphuset som kändes ovidkommande med tanke på den sena timmen. Hon tog några steg åt sidan och såg då en skymt av en man som normalt levererar kontorsmateriel. Han vände snabbt och försvann när han upptäckte att Lisa hade sett honom. ”Kärringjäveln skulle inte lägga sig i direktörens affärer avseende kontorsmateriel”, var det sista kaxiga som Klas sa den kvällen. Därmed stod det klart att även mannen i trappan skulle delta i de förmenta orgierna. Klas förbjöds komma hem innan han var helt nykter och revisorn skjutsade hem Lisa.

• Å fan, var han sådan?
• Man undrar vad han såg hos de där ludren. Kärlek kunde det väl knappast handla om, och vill man vitalisera sitt äktenskap så är väl detta knappast någon väg framåt.

Lisa hade redan tidigare märkt att Klas var hemma mindre och ökade sin närvaro på jobbet på kvällstid. Hon blev väl egentligen inte misstänksam, då han ofta ringde därifrån och ville ha lite uppgifter. Hon men förstod inte förrän vid det här tillfället, varför han numera inte kunde ta hem jobben. Han skyllde mycket på att barnen blivit äldre och mera störande. Hon förstod heller inte det, men började kanske ana ugglor i mossen, utan att ta fasta på det. Hon ertappade honom aldrig för andra erotiska eskapader, men märkte att han parallellt drack allt mera, och det började också oroa henne. Alkohol och stress ihop är riktigt farligt! Nu skulle tid beställas hos en doktor och en familjeterapeut för att se om det fanns någon gemensam framtid för Klas, Lisa och deras båda barn. Så här kunde det inte fortgå. Men det rann ut i sanden.

I samma veva återkom revisorn till Lisa med ett allvarligt samtal. Firman var på obestånd och han ville ha omedelbar betalning av sitt arvode, innan konkursen omintetgjorde detta. Lisa vägrade, sådant kallas mannamån, och det märker en konkursförvaltare direkt, kontrade hon.

Dagen efter var bolaget begärt i konkurs, och Klas försvunnen. Han hade rest till Thailand utan att berätta det för någon. En konkursförvaltare var utsedd och Lisa ville veta om hon, i den roll hon hade haft, kunde få fortsätta arbeta med lönegaranti. Konkursförvaltaren svarade aldrig och efter någon vecka gav hon upp försöken.

Hon försökte jobba, men att komma in på kontoret var inte möjligt. För ingen annan heller. Låsen var utbytta. Det verkade som om förvaltaren hade en dold agenda. Bolaget skulle kanske upplösas i intet. Inga nya huvudmän skulle få chansen att ta över. Utom möjligen för någon skum kompis till honom själv, kanske, som ville ta över eller eliminera en konkurrent. Nu var det bekymmer av värsta slag. Intuitivt ville hon ta barnen och flytta hem till mormor, som hade lite plats över sedan morfar avlidit. Men det skulle ju inte vara någon lösning. Hon måste agera! Själv! Med det viktiga!

Lisa var van vid stora inkomster. Nu handlade det om att klara det grundläggande och hon tänkte om snabbt. Då kom nästa chock. Arbetslöshetsförsäkringen var inte förnyad. Någon lön kunde hon således inte ta ut. Det allmänna sociala skyddsnätet omfattar inte folk som bor i flotta villor, fick hon veta. Dessutom var hon ju inte försatt i personlig konkurs. Kontinuerligt arbete var för tillfälligt omöjligt att få. Några kronor kunde hon få in på enklare tjänster i samband med tentamina på det närbelägna universitetet, men det var högst marginellt. Det var således hennes besparingar som gällde nu.

• Jag kommer ihåg när du sa att vi skulle flytta. Och det var precis när jag äntligen hade fått en bästis i skolan.
• Fruktansvärt jobbigt var det!

Att berätta för barnen var nog det svåraste i sammanhanget. Men bekymren var flera: Att behöva säga att de kanske behöver lämna hus och hem för ett ovisst annat öde. Att behöva möta de välsituerade grannarnas blickar. Att känna en isande tystnad vart man än såg. Men så ringde deras kontaktman på banken. Han ville betona att hon själv åtnjöt ett orubbat förtroende och att han skulle hjälpa till inom ramen för vad som var tillåtet enligt bankens reglemente. Vad var han ute efter, egentligen, tänkte Lisa, men slog ifrån sig. Hon nappade på den goda stöd hon kände att hon hade fått. Efter ytterligare ett samtal med banken kunde hon ta mod till sig och ringa skattemyndigheten och berätta om sin delaktighet i momsbedrägeriet, och att hon vill ta ansvar för sin andel av den skuld som därmed uppstod. Gärna med lite respit. Hon blev väl bemött även här, men faktum kvarstod. Räntan tickade på. Räkningar för el, vatten och telefon likaså. Men extraabonnemangen på TV stängdes av och barnen protesterade inte. Det blev mat av enklaste slag, och den gamla bilen fick duga ett tag till.

Så ringde telefonen mycket lägligt. Det var en gammal utländsk kund som bad om ursäkt för att han ringde på deras privata telefon. Han hade nämligen försökt komma fram de vanliga vägarna och inte varit informerad om konkursen. Samtalet utmynnade i att Lisa skulle ta kontakt – och återkomma - med den för ärendet relevanta, före detta medarbetaren, för att försöka hjälpa till. Också via privata vägar. Som tur var gick det snabbt och med lite uppfinningsrikedom kom man runt de problem som låg i att kontoret var oåtkomligt. Lisa insåg givetvis att detta var en chans som hon måste ta vara på, och det var på detta sätt hon kom på fötter igen. Hon etablerade genast en enskild firma så hon kunde hantera ärendet så, att det harmonierade med de betalningsrutiner som var det normala. Ärendet utvidgades och gjorde att hon såg ett ljus i tunneln, och började känna viss försiktig optimism.

På banken imponerades man av hennes resoluta sätt att ta tag i sin prekära situation, trots att hon under lång tid var närmast chockad över att hennes man helt enkelt släppt alla plikter och åkt till Thailand för att förlusta sig. De hade ju hållit ihop, och litat till hundra procent på varandra, sedan skoltiden. Och parallellt måste hon då hantera en skilsmässoprocess. Tack och lov hade hon gratis stöd bankens jurist.

Till en början skedde det mesta av arbetet på kamratliga grunder, men då allt fler av hennes tidigare kollegor anslöt sig, och hjälpte till att reparera alla gamla kundkontakter, så växte organisationen till ungefär samma omfattning som när hennes mans, nu konkursade firma, gick som bäst. Kanske ännu bättre. Därför behövde hon uppträda mera resolut och ibland meddela sådana saker som hör till ledarskapets mindre behagliga måsten. Särskilt svårt var detta då verksamheten under några veckor måste bedrivas i hennes hem. Att blanda det privata och det yrkesmässiga var väldigt svårt, och det var när hon försökte förklara detta som hon kände av distansen till sina tidigare kompisar på allvar.

Hon lyckades dock förhandla sig till ett förmånligt hyreskontrakt och kunde så småningom åter få tillgång till de etablerade lokalerna, som hon i stor utsträckning satt sin prägel på. Hon kände sig stolt över detta, men chefskapet kostade på det sociala planet. Det var då inte längre någon tvekan – när det gällde stämningen på jobbet – att hon var direktör nu. Hon kunde inte längre anförtro sig till sina anställda på samma sätt som hon gjorde som jämställd kollega. Hon accepterade motvilligt detta och blev tvungen att inta en allt stramare attityd. Hon tänkte att tids nog finner hon nog ett bra sätt att hantera denna brist i sin tillvaro. Men det drog ut på tiden, och hon var klok nog att fortsätta förhålla sig professionellt till sina kunder. Trevligt, javisst, men inte privat.

• Intressant! Har du något kvar av äppeljuicen. För resten. Kan du fälla upp taket? Det börjar bli kallt. Du är bra på att berätta. Nu får du dra allt för Jocke också.
• Tror du att han kommer att lyssna?
• Det tror jag säkert. Det är inte bara bilar i hans huvud. Jag vet mera om honom än du, tror jag.