Ljuset från gatlyktan bryts i dropparna på fönsterrutan. Pulserande ökar och minskar regnets intensitet likt höstens långsamma hjärtslag.

Mörkret suger åt sig allt ljus och kapslar in det i sitt sköte, bland ruttnade löv och smutsigt vatten.

Kylan har fått gräsets livskraft att rinna ner bland dess rötter, som i en dvala tills våren får den att åter stiga upp och fortsätta sitt liv.

Växtriket saktar in, för att stå helt stilla när vinterns köld kommer. Frusna grenar likt kalla fingrar som väntar på värmens förlösande kraft. Solens återtåg från sin resa i fjärran land.

Jag finner ro i vindens styrka, regnets blöta och naturens kommande pånyttfödelse. En tid för det mysiga i stearinljusets gyllengula sken.

Tacksamheten över att finnas, kommer som en värmande hård kram, när jag känner styrkan i storstädningen som pågår utanför.

Tryggheten jag upplever när världen yr omkring mig, för i mitt inre finns lugnet likt stormens öga.