... någon som
dem älskar,
tycker om och bryr sig om
oavsett ...

Oavsett 
prestationer
och vad övrigt
händer och sker i ens liv ...

Oavsett
vilka val
man väljer
bland alla tänkbara
och otänkbara alternativ ...

Den rätta
med vilken man
önskar få dela sitt liv
kan vara den 
som fyller detta behov
men det är ingen garanti
för mer än den tid
som ingenting oöverkomligt
kommer emellan 
och förstör förutsättningarna
för såväl relationen
som kommunikationen
mellan de älskande
så som person och individ ...

Det samma 
gäller vänner
hur nära och kära
de än må vara ...

Den närstående familjen
mor och far
med tillhörande syskonskara
är ju den naturliga grunden
vi alla var och en
har för vår härkomst
och därmed förväntade trygghet
utifrån vilken vi växer, 
utvecklas och mognar
till den vi som vuxna
kommit eller kommer att bli
som självständig existens
vilken har att finna en egen väg
att gå vidare i våra liv ...

Eller borde så i alla fall vara ...

Behöver bara gå tillbaka
till mig själv så som far
till världens underbaraste
finaste och på alla sätt och vis
allra bästa älskade barn ...

Du kanske tänker
att hur sjutton 
kan jag säga så?

Är mina barn
mer värda 
än alla andra barn
som finns och 
det livsutrymme
vi alla var och en
på jorden har att dela på?

Mitt svar till dig är
kompromisslöst och tveklöst
det här ...

- Om mina älskade barn
inte vore allt detta för mig
vilket de är oavsett 
vad som händer och sker i deras liv 
och de ej kände att jag fanns för dem
när de behöver 
och ingen annan finns där 
när de känner att ingenting 
längre är som förut
och allt känns som om det är över ...

... och hela grunden för deras existen
och liv är på väg att ta slut ...

- Vem finns för dem där då?

- Inte du 
och heller ingen annan
bland alla andra 
som tänker så som
din frågeställning till mig
avspeglar här och nu ...

Värt att betänka är
att vi alla var och en
är barn till föräldrar
som liksom oss själva
har behov av att känna
att det finns någon som
oss älskar, tycker om
och bryr sig om ...

... oavsett ...