Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Blåbärsskogen


Du går först, jag går efter, du har så långa ben längre en de flesta.
Mina är kortare en de flesta vi är så perfekta i hop du når upp , jag når ner.
För att ha så långa ben är du så smidig mellan grenar och rötter, jag snubblar på en kotte och rullar ner för backen vi skrattar jag är så jävla klumpig.
Jag älskar dig, jag älskar dig hela tiden mer en jag kan förklara.
Du är inte perfekt du är sur som suraste surströmming när du är hungrig.
Du vill gärna bestämma, du är ganska dominant.
det är det operfekta som gör det perfekta så perfekt jag älskar dig.

hallå ropar jag mellan träden vart tog du vägen?
Här mumsar du till svar i snåren.
Du har hittat bären vi plockar och mumsar hur mycket hamnar i skålen, hur mycket kommer bli sylt, vi får väl se.
Du kysser mig, du kysser mina blåbärsblåa läppar jag kysser dina tillbaka.
Burkarna är fulla vi börjar gå hem, vi sätter oss uppe på berget och tittar utöver stan.
jag minns första gången du visade mig denna plats den är så vacker man kan se vårt hus härifrån.
Du går först, jag går efter, du går alltid först för jag är långsammare en du.
Vi går förbi skolan vi går in och gungar i den stora kompisgungan som jag kallar den för, du kallar den för något annat.
Du tar tar fart jag ligger på rygg och skrattar och skriker om att jag blir yr.
Jag är för gammal när man var ung blev man aldrig yr av att gunga.
Vi kokar sylt och äter blåbär med mjölk innan vi landar i soffan med varsin stickning.
Du stickar på en nättröja du gör så komplicerade saker, jag gör en buff




Fri vers av Nea78
Läst 206 gånger
Publicerad 2015-11-16 13:57



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Nea78
Nea78