... vilket 
härbärgerar någonting
som när
det gror, växer och slår rot
kan få förutsättningar för
att utifrån nästan ingenting
ge näring till
såväl själ, hjärta och kropp
att våga känna hopp ...

... även när 
allt ljus och värme
släckts ut
av det allra becksvartaste mörker
som i stunden 
när det slutit sig omkring
allt och ingenting
kan få den allra starkaste själ
att rista i grunden ...

... och förlora 
den självklara tro
på livets makt och gåva
att mena oss väl ...

... vars styrka
tillsammans med kärleken
är den kraft
genom vilken själen
till kroppen och hjärtat är bunden ...

Ett frö
vars inneboende 
outtalade löften och energi
för den som finner det
kan vara det som avgör
om det finns hopp om liv
eller om rådande nöd
blott blir till en förberedande slutsträcka
mot en oundvikligt obeveklig död ...