Vi är hemma hos Patrik. Någon har gett mig öl och jag har en cigarett. Jag går ut på grusgången och i yrseln och ruset har jag hittat ett hem. Jag är 12 och borde inte varken dricka eller röka men mamma sover hos Anders inatt eller jobbar eller var hon nu är så ingen kommer märka. Jag känner mig stark, trygg och hoppfull. Det här livet kanske går att stå ut med trots allt. Efter sommarlovet börjar jag i en ny skola och där vet de ingenting om hur ledsen jag varit. Från och med nu ska jag aldrig vara ledsen mer. Från och med nu ska jag vara som jag är nu. Oberörd.