... så som
den jag känner
när jag somnar 
i din frånvaro
skiljer sig
från den 
som infinner sig
när jag vaknar
utan dig
nära tätt intill mig ...

Den senare
är i och för sig
ej vare sig 
starkare eller renare
än den föregående
mer mörkerbesläktade nämnda ...

Men jämväl
är ett utvilat sinne
mer perceptivt
för tidigare förträngda
undangömda och glömda minnen ...

... av den dig
som så innerligt
förmår att beröra
varje liten aspekt
av alla minna sinnen ...

Dig som älskar och saknar mig
lika mycket som 
jag älskar och saknar dig ...

Tomrummet inom
urholkas och växer 
alltmer till sin volym
ju längre tiden går
utan att jag annat 
än din närvarande frånvaro
som närmaste gemenskap
i denna min ensamma tid
känna och uppleva får ...

Saknar 
att få känna din saknad
och att jag också fattas dig ...