Att skriva kärleksbrev till dig vore ju dumt
Om man är ung och inte vet vad kärlek är
Att falla för dig vore ju tragiskt
Så osjälvständigt av mig
Om jag hoppar, kommer du?

Han jag har nu, han var ingen bra
Jag har gett honom så många chanser
Gång på gång möts jag av besvikelser
Spruckna förhoppningar
Brustna drömmar
och ett trasigt hjärta

Jag längtar efter din trygghet
Ett förhållande att vara oändligheten ut
Inga slut
Bara början
Inga överraskningar
De sliter bara isär

Jag längtar efter dina kalla armar
Berörandes längs min nakna själ
Kall kropp, kall verklighet
Kom och ta mig!
Värmen här är för intensiv
Den kräver mig på luft och hans eviga falskhet
Tycks göra detsamma
Inte för att jag någonsin var bättre själv
Smygandes längs varje hörn
Skrattandes åt världens blöta sarkasm
Mer frustrerad för varje sup av realitet

Kom och ta mig!
Rädda mig från hans dömande blick
Låt mig vila kravlöst i din famn
Benåda mig från tomma ord och syrefattig vind
Kom och ta mig!

Älska mig för den jag är
Hata mig för den jag varit
Glöm det jag inte gjorde
Förbanna mina bidrag av glödande jag-bryr-mig-inte
Vi två vi skulle passa bra ihop
Födda att förstöra

Ändock kvarstår ett uteblivande
Av klarhet
Värdighet
Och en smula nöje

Min älskade och älskare, Döden
Vänta på mig! Jag ska bara leva klart.