... söker 
efter någonting
men vet inte säkert vad ...

Vi letar 
överallt och ingenstans
efter det vi
tror gått förlorat
men som en gång fanns
i vårt liv någonstans 
men vi minns ej var ...

Men någonstans
inom oss
vet vi vad vi söker
och att det finns ...

... och inte blott bara
är någonting vi tror att vi minns ...

Det finns
överallt och ingenstans
i varje litet skrymsle och vrå
inom och runtomkring ...

Det finns i överflöd
för allt och alla
från det ögonblick 
vi möter livet 
ända fram till vår död ...

En del benämner den 
kärleken
och kanske kärleken
är vad jag berör i detta flöde
om man ser till den per definition ...

... men än mer 
eller kanske jämväl
är det jag söker fånga in
och sätta ord på 
det som måste till
för att vi ska kunna 
dela och avnjuta den kärlek
med varandra som vi så innerligt
behöver och vill ...

Ty förutan Inklusion
och viljan till det vi behöver
för att kunna 
varandra inklusion unna
men också ta emot och ge 
detsamma 
blir det över tid 
synnerligen svårt att
såväl ge, ta emot 
som att anamma
kärleken såväl i sina beståndsdelar
som i sin helhet
och till sin fulla mening och innebörd ...

Kanske det kommit att bli
så att själva konceptet
Inklusion
liksom
Kärleken
någonstans på vägen över tid
blivit lite för mycket av en självklarhet
i våra liv ...

... och till sin definition
definierats sönder till den grad
att vi ej längre känner igen
någotdera av koncepten
när vi i vår uppkomna vilsenhet
idag söker dem finna 
överallt och ingenstans 
i denna vår krassa verklighet ...