En Sen Promenad

Översättning av
Anders G.J. Rhodin, 2015

När jag går upp genom slåtterängen,
    I dess huvudlösa efterskörd,
Slätlagd ligger som halm i daggen tung,
    Halvvägs till trädgårdsgången förd.

Och då jag kommer in i trädgården,
    Där virvlandet av dämpade fåglar
Upp från snåren av vissnade växter
    Är mer sorgset än ord kan förklara.

Ett träd intill muren står helt bart,
    Men ett brunt löv kvardröjande där,
Distraherat, utan tvivel, utav min tanke,
    Glider sakta rasslande ner.

Jag slutar inte långt från min början,
    Och plockar där de blekt blåa
Av de sista kvarvarande astrarna
    Att bära till dig ännu en gåva.

A Late Walk

Robert Frost, 1910

When I go up through the mowing field,
    The headless aftermath,
Smooth-laid like thatch with the heavy dew,
    Half closes the garden path.

And when I come to the garden ground,
    The whir of sober birds
Up from the tangle of withered weeds
    Is sadder than any words.

A tree beside the wall stands bare,
    But a leaf that lingered brown,
Disturbed, I doubt not, by my thought,
    Comes softly rattling down.

I end not far from my going forth,
    By picking the faded blue
Of the last remaining aster flower
    To carry again to you.