Redan medlem?
Logga in
Att förhålla sig till döden
Jag går på en inre promenadjag vet att vi alla kommer att dö även jag men kanske är det enklare att få släppa taget än att vara den som ska vara kvar Mamma dog mätt av livet ett naturligt avslut, vackert minne när hon gick över gränsen
men att förhålla sig till döden när den kommer alltför tidigt lilla pojken som knappt hade börjat leka med sina bilar... flickan som ännu skulle klä sig i princessklänningar och börja i skolan... Men döden kom emellan Den unga kvinnan som aldrig kommer att föda sitt förstfödda för att livet rinner ur henne
Jag kan bara i ödmjukhet be om nåd för dem och för att jag ska vila i det som jag inte kan förstå
när ljuset vilar i mörkrets vagga är allt stilla, allting andas ljuset återvänder
Fri vers
av
Maiah
Läst 239 gånger och applåderad av 11 personer Publicerad 2015-12-26 23:08
|
Nästa text
Föregående Maiah
Senast publicerade
Drömmars flykt Ord som ännu inte Höstsamling Blicken vilar Skratta Känn din hud Så förälskad Din födelsedag Se alla |