Mina ögon har förlänge sedan tappat sin glans. Mitt leende har spruckit och mitt hår har åldrats från sommaren till vintern. Här är jag. Du lämnade mig och barnen och än kan jag inte gråta. Du vilar i ett annat land, i en handgrävd grav på en solig plats. Här är jag. Dina barn blev lite äldre när du sänktes ned i mörkret. Stora block lades varsamt ned över dig och sedan täcktes allt över med gyllene sand från det blommande landet. Här är jag. Dina barn fick i år sina första betyg. De brås på dig. Lätt för att lära och törstande efter kunskap. Här är jag igen... Jag vill fortfarande dela med mig av våra liv. Men kylan utanför mitt fönster påminner mig om förlusten som kom, även om bilder har bleknat och dofter försvunnit, åh jag saknar dig så det gör ont... Men barnen, varför lämnade du barnen... "Snälla pappa, kom tillbaka"...