håller i mig var kväll

för att inte ringa 

och lämna ut

allt jag känner

i telefonen,

som besatt

eller skicka dunkla sms

i natten

 ligger vaken

och jonglerar med

orden på min tunga

och stagar upp mig

och vet att tystnad

ändå är bäst

bättre än några ord

när man blivit ratad

 och den lilla stolthet som går 

att uppbringa

är guld värd

och inget att förringa

 för jag måste ändå

älska mig själv

och klara av

att gå vidare

 så jag skickar

inga mail

och inga

längtande

sms

 utan låter

tystnaden säga sitt

 att jag är slagen

och låter det

stanna därvid

stanna därvid