Det finns en björnstark tendens hos människor att överskatta de egna prestationerna och den egna förmågan i jämförelse med andras prestationer och förmåga - en bättre-än-genomsnittet-effekt. Denna tendens kallas även ofta för ”Lake Wobegon effect” utifrån en påhittad stad i en amerikansk radioserie.

Effekten har upprepat kunnat konstateras i mängder av experiment och enkäter, som gett som resultat att människor anser sig ha egenskaper som är bättre eller mer önskvärda än genomsnittets.

Svenson (1981) fann att 80% av bilförarna ansåg sig tillhöra toppgruppen med 30% av förarna.

Zuckerman & Jost (2001) fann att de flesta studenter ansåg sig vara mer populära än genomsnittet.

I en stor amerikansk enkät till 829.000 ”high school seniors” så ombads de svarande bland annat att bedöma sin egen förmåga vad gäller förmågan ”to get along with others”. Mindre än en procent bedömde sig själva ligga under medelvärdet och 60% ansåg sig tillhöra de högsta tio procenten. Hela 25% ansåg sig tillhöra den högsta procenten (en procent i toppen) !