Lucifer var Guds favoritängel, som förvandlades till att bli Satan. Under en del betingelser kan vanliga, hyggliga människor förvandlas till att bete sig ondskefullt och psykiskt eller fysiskt skada eller till och med döda andra människor. Detta kan inträffa utan att det ges någon order om det och på eget initiativ och tvärs emot kulturella värderingar. Ta t.ex. anläggande av bränder i flyktingförläggningar.

Socialpsykologen Zimbardo har tagit upp frågan i sin bok ”The Lucifer effect. Understanding how good people turn evil”. I denna berör han sitt klassiska experiment 1971 på Stanford-universitet i Kalifornien (se även www.lucifereffect.com respektive www.prisonexp.org, där experimentets förlopp beskrivs i text och bilder – kan rekommenderas).

Fängelseexperimentet har rapporterats av Haney, Banks & Zimbardo (1973)
och även kommenterats av sociologen Baumann i boken ”Auschwitz och det moderna samhället” (1994).

Zimbardo och medarbetare skapade ett simulerat fängelse på universitetet och studenter slumptilldelades att spela fångar respektive fångvaktare. Zimbardo blev tvungen att avbryta experimentet efter sex dagar, då det visade sig att fångvaktarna blev inhumana och sadistiska maktmissbrukare gentemot fångarna. Fyra fångar bröt ihop psykiskt och fick lämna experimentet under tiden det pågick. De som var kvar började uppleva att det som hände var på riktigt.

Zimbardo diskuterar i sin bok även de beryktade övergreppen på fångar i Abu Ghraib- fängelset utförda av amerikansk personal under Irak-kriget. Det finns många händelser under krig med övergrepp och folkmord på civila som utförts utan given order av vanliga soldater. Mycket har även utförts på order.

Zimbardo är kritisk till uppfattningen att det är individens karaktär som skapar övergreppsbeteende och pekar på den sociala strukturens och situationsfaktorernas betydelse och på en stegvis process mot ökad grymhet. Samtidigt lever vi i samhällen som utkräver individuellt ansvar genom rättssystemet och, enligt vad många av oss anser, bör fortsätta med.

Zimbardo föreslår ett tiopunktsprogram för att motverka Lucifer-effekten, vari bland annat ingår att erkänna misstag. Det bör påpekas att det var en mindre del av fångvaktarna i Stanford- experimentet som svarade för de påhittade grymheterna. Zimbardo menar att han genomfört det mest oetiska experimentet i den psykologiska forskningens historia och verkar ångra det.

Det är lätt att hålla med om detta när man på webbplatsen läser hans redogörelse över de brutala ingredienserna. Han medger att han själv drogs med som ledare och inte reagerade tillräckligt snabbt. Experimentet avbröts först när han fick en rasande utskällning av en av de anlitade intervjuarna, forskaren Christina Maslach (senare känd för sin forskning om utbrändhet). Zimbardo uppger att hon var den enda av ett 50-tal personer som så starkt kritiskt reagerade på vad som pågick.

En reflektion som ligger nära tillhands är att om den kunskap experimentet gav funnits hos t.ex. ledningen för Abu Ghraib - fängelset (och säkert på många andra ställen) så skulle inte personal ha givits så fria och vaga direktiv.

Lucifer-effekten finns förstås även i det svenska samhället, men föga i de extrema former som påpekats på en del andra håll. Filosofen Harald Ofstad har i sin bok ”Vårt förakt för svaghet” analyserat nazismens normer och värderingar och hävdar att de i mindre tydlig form finns även i vårt eget samhälle. Polis begår ibland övervåld och skjuter i onödan. Socialtjänsten som skall skydda barn gör sig ibland skyldig till mycket brutala omhändertaganden (ibland med polishämtningar som även poliser reagerat på) och obefogad isolering av barn från sina föräldrar. Socialtjänstens utredningar konstrueras i stor utsträckning som utredningsövergrepp med t.ex. överdriven felsökning, ignorerande av mänskliga resurser och godtyckliga bedömningar - att döma av utredningsdokumenten.

Domstolar tar sig emellanåt friheten att döma människor på svaga och otillräckliga grunder. I våra skolor förekommer att elever mobbas och trakasseras av både andra elever och i betydande utsträckning även av lärare. På arbetsplatser förekommer vuxenmobbning och t.ex. sexuella trakasserier. I våra medier utbasuneras hänsynslöst skvaller, lögner och felaktiga anklagelser om enskilda personer med girighet efter ökad försäljning och annonsintäkter som pådrivande faktorer. Nästan alla dessa övergrepp begås av vanliga människor, få torde uppvisa personlighetsstörning eller psykisk störning etc.

Det är naturligtvis ett självgynnande tankefel att övergreppen händer ”där” och begås av ”dom” och inte av ”vi/oss” goda människor ”här”. Vi är bara ofelbara i vår egen föreställningsvärld. Den mycket starka ofelbarhetsmyten leder till att upprättelse åt dem som drabbas sällan ges.

Det kan förefalla som om den humanistiske psykologen Maslows (1963) påtalande av att det förekommer ”fruktan för kunskap” är relevant. En del som händer vill vi inte se, inte veta. Bristen på närmare granskning gör att vi slipper se och tänka på sådant som skulle störa oss och starka aktörer i samhället. Kritik mot starka aktörer i makt-intresse-fältet kvävs så snabbt och effektivt som det går. Exempelvis är den statliga utredningen (SOU 2002:37) kring Osmo Vallos död vid brutalt polisingripande närmast ett undantag. Missförhållanden och misstag kan fortsätta. Lucifereffekten härjar i maktutövningen över andra.