du betinga solen
tvingar bort mörkret med dess värme

min kvinnas ord är
mycket muntert i sitt esse

brinner modet
rykten studsar bort till träsket

viskar troget
så vinden luftar bort nätter

av oro, melankoli
mordhot och allt som är skit

vi går ihop på våran stig
återtog vårens il

står emot årens krig när
moderjords låga skiner

vi står ihop strålar liv
vågar tro att båda vill

leva på riktigt <3