Du vet den där känslan
när marken rycks bort
det enda man önskar
är räddning och hopp
 
man faller och faller
och vägen är lång
en ensam ökenvandring
utan vindens svalkande sång
 
en hägring på vägen
du kan stanna upp
som balsam för själen
du samlar din trupp
 
den ensammes gemenskap
tvingar dig stark
men bli inte bitter
du klarar dig trots allt