Enligt Schön (2004) är djävulen ett synnerligen vanligt väsen i vår folktro, något som bekräftas av ett antal vanliga språkliga uttryck och svordomar förknippade med djävulen (t.ex. ”jävlar”, ”fy fan”, "måtte fan ta dig!" ”satans”, ”dra åt helvete” etc.). Djävulstron hör helt samman med den kristna tron och kom hit samtidigt med den.

Enligt Schön vann djävulen snabbt insteg i nordisk folktro genom äldre tiders predikningar. Enligt den kristna uppfattningen kunde djävulen uppträda nästan överallt, men hade sin mer fasta hemvist i det mycket otrevliga helvetet. Föreställningen är från början orientalisk. I tidig kristen teologi spelar djävulstro en viktig roll. Kristus framställs som djävulens besegrare.

Kyrkan kopplade samman alla andra folktroväsen med djävulen. Trots att djävulen ofta åkallas i modernt språk, så saknas helt en kritisk-vetenskaplig grund för djävulstron. Den tillhör en kyrklig (ofta betecknad som ”andlig”) dualistisk idévärld med mentalt primitiv tudelning av föreställda fenomen och motställda begrepp (t.ex. ”god – ond”, ”Gud – djävul”, ”himmel – helvete”, ”kropp – själ”).

Mycket elände i världen kan naturligtvis godtyckligt tolkas som en påstådd djävuls verk, men det kan lika gärna tolkas som att en påstådd Gud är mentalt störd eller underlåter att sköta den värld han påstås ha skapat eller är inkompetent eller som att varken Gud eller djävulen existerar. Tankefelet imperfecta enumeratio (ofullständig uppräkning - av i detta fall möjliga tolkningar) verkar vara vanligt förekommande när det gäller att anföra tecken på en påstådd Guds respektive påstådd djävuls aktivitet. Det finns alternativa tolkningar av de anförda tecknen. Ibland kan djävulstro leda till svåra mänskliga konsekvenser när människor mår psykiskt dåligt eller skadas eller dödas baserat på djävulstro.

I Aftonbladet den 11 april 2007 beskrivs vad den mordmisstänkte bakom
vansinnesdåden i Finsta ett par dagar före skall ha sagt. Han skall ha sett sig som ”djävulens lärjunge” och som om ”satan själv fanns i mig”.

Utifrån sådana, åtminstone bidragande idéer, mördade han med kniv en 51-årig sjubarnspappa och knivhögg ytterligare fyra personer i samhället. De kretsar i vårt samhälle som predikar djävulstro eller okritiskt vidareför de kulturella vanföreställningarna om existensen av en djävul är inte utan ansvar för detta slag av händelser. Fick mördaren i skolan eller via kyrkans inflytande lära sig att ta djävulen på allvar eller inte?