Under mitt liv,
lär nog alltid stjärnorna lysa
och nätter ensammare än andras
utan nåt att säga
Behov av att gå iväg
och lämna andra åt sig själva
kosmiska konstanter att hantera
allt sånt man blir lämnad

Men när natten bryts
och nån ber om dagen
och regnet som alltid älskar oss,
men aldrig är där
Då jag blir besatt och jagar den flyktiga änden
där allt jag vill ha väntar

Där solen bryter regnmoln
då jag måste springa bort från vilse
då jag måste jaga regnbågen
där du står,
där livet finns,
vid regnbågens slut