Ibland utgörs påstådda minnen i själva verket av lögner, dvs. medvetet vilseledande, ofta med något syfte. Sådana minnen blir ibland trodda därför att en person lyckas ge ett trovärdigt intryck och vi har en benägenhet till "truth bias", dvs. till övertro på att uppgifter är sanna. I rättsliga sammanhang förekommer inte sällan lögnen att man inte minns, fast man mycket väl minns. Det påstådda minnesfelet består i att man inte vill tala om vad som hände.

Observera att det är en logisk skillnad mellan att verka trovärdig och att tala sanning. En person som verkar trovärdig kan mycket väl vara bra på att ljuga och en som inte verkar trovärdig kan tala sanning.

Den som ljuger vill ofta bli trodd och söker uppträda på ett trovärdigt sätt, vilket kan ge oss en illusion av att personen talar sanning. I svenska domskrivningar används ofta termer som ”trovärdigt intryck” som ologiskt argument. En i sak sann respektive en i sak falsk berättelse kan ge samma trovärdiga intryck och kan vara omöjliga att skilja på, om det inte finns annan information som avgör sanningsfrågan.