Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Emotionellt instabil personlighetsstörning

Diagnoser med narcissism som
patogen faktor är sällsynt
kan det möjligtvis bero på att
det narcissistiska allt mer är ett
normaltillstånd - högst troligt


Tidigare fick kvinnor särskilt
unga kvinnor veta att de var
av borderlinekaraktär alltså på
gränsen till psykotiska men ändå
inte riktigt psykotiska –
numera skrivs det
att kvinnor med en diffus symptombild
är emotionellt instabilt personlighetsstörda

Män hade mycket sällan diagnosen
borderline och ges numera mycket
sällan diagnosen emotionellt instabil
personlighetsstörning - kanhända beroende
på att en pågående manlig emotionell instabilitet
eller pågränsenbeteende är något som alltmer
beskriver ett maskuliniteternas normaltillstånd

I vårt samhälle har narcissism möjligtvis
antagits som ett mer eller mindre normalt
tillstånd samt att kvinnor som uppvisar
ett manligt emotionellt instabilt pågränsenbeteende
omsorgsfullt låses in och eller medicineras -
om de däremot tillsammans med männen uppvisar ett
narcissistiskt beteende då belönas de på olika sätt – och kan
belöningen möjligtvis ges på bekostnad av dem som låses in och
medicineras - någon som vet

 

 

Roger Karlsson

 

 

 

 

 

 


Fri vers av Roger Karlsson
Läst 459 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2016-02-10 11:14



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Nej, det var ingen sannolikhet i den gissningen. Mörkblå? Pyttsan heller. Vad är tanken med sådana ad hominem? Var och en gissar efter förstånd. Min politiska hemvist är för övrigt inte på spel här.

Och ett till nej, jag har inte alls missförstått postmodernismen, den är inte på något vis den minst auktoritära tanketradition man står att finna. Det räcker med att läsa lite av Mauricio Ferraris för att fjällen ska falla från ögonen. Gör det.

Kvarstår: Är det öppet för vad som helt på en poesisajt? Nivellering är ordet för dagen. Nåja. Du kan nog både skriva och tänka. Synd bara att de poetiska ambitionerna då stannar vid knäckprosa.
2016-02-10

  Roger Karlsson
Knäckprosa gärna det. För att tala med en annan död fransk författare tror jag det är ett svårt misstag att förvänta sig någon som helst menig med vad som helst. För den som hemfaller åt sådant idealistiskt joller återstår som bekant bara självmordet.

För övrigt har Du missuppfattat något vad gäller det postmoderna som naturligtvis kan vara en inriktning men mer av tillstånd - detta sagt i Blanchot´s och hans postmoderna och poststrukturella efterföljares anda. Postmodernism är sannolikt den minst auktoritära inriktning och förhållning som kan tänkas.

Sannolikt är det så att det som attraherar dej hos Blanchot är inte hans vilja och intention att lösa upp stilarter, kategorier att se konsten som hybrid, upplöst och bortom all idealism, utan hans mörkblå nationalism och allmänt reaktionära hållning. Skulle inte förvåna om han på ett eller annat plan var anfäktad av den tidiga Italienska futurismen.

MVH
RogerK
2016-02-10

    ej medlem längre
Och ja, det är efter Blanchots mästerliga bok, en av många döda fransmän som en gång levt.
2016-02-10

    ej medlem längre
Om vi låter för en stund låter distraktioner som franska filosofer (tack för föreläsningen, magistern) och språkets inneboende omöjlighet (ändå sker det) så kvartstår min grundkritik: är detta en text som passar denna arena? Om du menar att det är det så är det kanske så, men jag håller inte med i så fall. Det är för mig ett tyckeriinlägg på det Poul Borum nedlåtande kallade Kneckprosa. Avsiktlig sammanblandning, utväxling, upplösning eller utspädning blir upp till läsaren att avgöra. Som läsare ser jag en evig och överallt utbredd utspädning. Samma överallt och allt tappar mening. Det postmoderna projektets upplösning i auktoritära påståenden och evig begreppsförvirring. Nej tack.
2016-02-10

  Roger Karlsson
Att estetiska kategorier såväl som psykiatriska diagnoser förändras över tid och plats är ett faktum att förhålla sig till. Det var länge sedan kategorier, identiteter, kulturer, nationer av olika slag ansågs som hållfasta, beständiga och fasta - eller som rena i en slags idealistisk mening. Därmed menar jag att vad som är det ena eller andra inom estetiken, litteraturen är en fråga om läsart.
Du skriver: "Jag är starkt kritisk till förväxlingar av arenor". Här föreligger ingen "förväxling" det handlar om en avsiktlig sammanblandning, utväxling och kanhända upplösning av bestämda kategorier och/eller arenor.

Din sista mening; "Poesi kan handla om allt, men det gör inte att allt är poesi, det är ett logiskt felslut" är ett praktfullt exempel på ett slags cirkelbevis-definition eller`begging the question` påstående utan all mening som jag verkligen kan uppskatta.

"Folie du Jour" är en bok av Maurice Blanchot som av många anses ha föregått poststrukturalism och för den delen postmodernism. Haft en väldig betydelse för filosofer som, Foucault, Derrida, Lyotard m.fl. De senare med ett enormt inflytande inom litteraturvetenskap. Ett inflytande som bistod i att rasera och dekonstruera alla uppfattningar om rena urskiljbara helheter och särskiljande arenor.

Med detta sagt blir din pseudonym en aning motsägelsefull med tanke på din fäbless för särskiljande arenor. Men visst den är klatschig - jag hoppas att det var därför Du valde den. Det skulle i högsta grad tilltala mitt estetiska sinnelag och hållning.

2016-02-10

    ej medlem längre
Är det här fri vers, dvs poesi?
Ett fejsbookinlägg eller allmänt tyckande om något som fallit i blickfånget synes det mig, men vad vet jag, det som kallas poesi kanske också har förändrats de senaste åren i samma takt som de psykiska vantillstånden normaliserats?

Jag är starkt kritisk till förväxlingar av arenor. Poesi kan handla om allt, men det gör inte att allt är poesi, det är ett logiskt felslut.
2016-02-10
  > Nästa text
< Föregående

Roger Karlsson
Roger Karlsson