Som kudden ovanför mitt ansikte, hårt hållen, är den gnagande tanken lika kvävd som det dåliga samvetet. Orden tystnar med uteblivna argument till varför allt kokar ihop i en och samma gryta. En soppa vars slev aldrig slutar ösa. Sen urminnes tider har blockaden legat som ett lock som aldrig lyfts. Kolossala klossar som vilar på ens axlar med huvudet under kudden är att köra huvudet i sanden. När ska det släppa, när muckar den? Bakom egna galler i isolerat tillstånd är den fånge inom mig. Hen vet varken ut eller in, hen har bara funnits där, lika tystlåten som tjuven om natten.

© Björn Blomqvist 2016