Jag dricker mitt te starkt och ljummet
här finns inga nyputsade fönster
katterna halkar bara på bonade golv
deras pälsiga tassar, klorna som inte får fäste
ibland dör någon som lindat sig runt ens hjärta
någon vars ord luktade som ljudet av vårens första regn
tusentals sorgsmå droppar mot den kvardröjande snön i skogen
man har sågat ner hälften av träden
och stubbarna doftar vasst och oskyddat
en snöflinga smälter mycket fort på tungan
jag måste svälja dem alla
för om vi berusar oss på allt som inte skadar
om vi dricker beskt te till sömnen
och nattens drömmar blir knapriga och varma
och de sista snöfläckarna smälter som stulen choklad i fickan
då är ändå någon jag aldrig kände död nu
men någon jag vidrört lever
så jag sväljer beska flingor, de glimmar på tungan
allt vi äter är silverfiligran och silkesspetsar
allt vi dricker, starkt och ljummet
och våra revben buktar under huden
men skyddar fortfarande hjärtat
och meningarna vi uttalar rämnar till ord,
frusna flagor i luften, magra människoflickor