Hon var alltid klädd i rött
en liten kappa
med små guldknappar
och skärp med spänne
om midjan

Hennes lugnande blå ögon
kunde få vinden i skogen
att stilla sig för ett ögonblick
och det korpsvarta håret
speglade solens strålar
i all sin fulla glans
flödande ned
över de nätta axlarna

På fötterna röda små skor
vars steg alltid
var trippande lätta
likt hennes sinne
och ett hjärta fyllt av kärlek
en flödande outsinlig källa
till glädjens styrka
som aldrig verkade vika 
ifrån hennes sida

"Vilket fick oss andra
att undra och stilla begrunda
det evigt outtalade
men ändock ständigt
lekande på allas läppar
något ingen alls kunde förstå 
men alla så gärna
ville veta..."