Doktrinen om nollpåverkan innebär att en bedömare inte inser eller inte erkänner att han/hon påverkar den som bedöms i de fall det förekommit samspel i form av t.ex. samtal eller andra transaktioner.

Uppgifter i t.ex. polisförhör eller i utredande samtal ses som ”rena” och opåverkade av utredaren själv.

Ett bristande samarbete kan formuleras som en egenskap hos den ena parten, trots att det finns två parter. Den andra parten tänks inte ha någon del i det bristande samarbetet.

Enligt mängder av socialpsykologisk forskning förekommer omfattande och starka påverkanseffekter mellan människor. En person kan uppträda på ett sätt gentemot utredare A och på ett helt annat sätt gentemot utredare B och utredarna har del i detta.

Vid t.ex. inhämtande av uppgifter genom frågeformulär så kan avgivna svar påverkas av sammanhanget kring ifyllandet och av frågornas formuleringar, urval och ordningsföljder.

Inom atomfysiken har forskare som Bohr, Heisenberg m.fl. hävdat att undersökaren påverkar resultaten.