Jag skriver lyrik, själslig komik inslagen i självupptagen tragik och i brist på godtagen grammatik med hjälp av avslagen retorik och framdragen minnesestetik. Får lätt panik när du bedömer min grafik och tömmer min motorik med kritik om att jag nog inte är så jävla magnifik. Ska du vara specifik så är jag inte heller unik eller framgångsrik i min teknik och jag kommer inte att bli jättelik även om jag läser intellektuell dramatik.

Om jag får ge replik i denna polemik skulle jag svara att du behöver nog optik för över min rytmik finns explosiv dynamik och mina rasslande skrik rymmer lyckoklöver och söver den värsta av plastik. Den är snarlik en akustik av förtrollad statistik, domestik vävd av etik och i min glömda kosmetik blandas rå patetik med romantik i värderande semantik. Lika mycket av journalistik som av mimik, en verbal akrobatik dansandes i känslornas kalabalik, rå politik utan systematik. Min egen lingvistik och republik av emotionell keramik.

Droppandes tankevatten i kubik, epik med vissnad logik och drömmandes om erotik och mystik. En fabrik så sagolik skapandes symbolik spelandes relik av omvärldens musik. Lidelsens juridik med en gripande historik filmad i fiktiv fantastik så väl som i verklighetens mekanik.

Min taktik att ta till mig stilistik beror kanske på genetik men informatik och matematik tåls inte nås av pedagogik. Därför får jag skriva rubrik och utforma poetik, en butik av uppställd problematik och osannolik praktik, en klinik för psykets förstörda fysik.

Jag skriver lyrik, antik och lärorik. En liten pik till min publik.