Alla mina hemligheter hittar sin väg till folks öron på ett eller annat sätt.

Kan inte hålla min mun stängd, orden forsar ut som vattenfall, som en kran som inte går att vrida, som mina tankar som fortsätter att rusa.

Tänker: "Där är hon. Där går hon runt med alla mina hemligheter."

Önskar jag kunde få ord osagda, önskar att jag hade kort olagda; lät alla veta att jag hade triss, färg, kåk.

"Schackmatt." Säger han och jag visar honom raka vägen till min kung.