hon ser knapp vad hon skriver

hon darrar och tittar upp 

hon ber en sista bön, en önskan

kväver gråten i halsen 

hon vill inte se eller höra

inte ens vårens spår i år

med stor kärlek för honom

enorm längtan och galen passion

väljer hon till slut respekten 

och allt annat ska få vila

tyst under en svart silkes överkast 

och nej,

beklaga inte sorgen

en ny årstid har börjat lägga sig tyst

(hur kunde hon missa det från början?... eller på slutet?!)