Hon vet inte längre

om han saknar henne

då tystnaden nu talar

istället för hans vackra ord

som förut förgyllde hennes sinne

och då hans varma närvaro 

numera är så uppenbart

frånvarande

Men kan hända

var det inte menat mer än så

just bara en saga

fylld av fantasins lekfullhet 

en ljuvlig vuxensaga

något som förföriskt smekte

hennes kropp och själ

om natten, om dagen

i hennes tankar, hans mjuka famn

och allra skönaste bädd 

så att längtan 

nästan sprängde hennes hjärta

av omtumlande kärlek

då han nu hade fått henne

att tro på sagor

"Ty han var den allra bäste

                      storyteller av dem alla"

Dessa underbara sagor

fyllda med tankar så lika hennes

och romantiska möten

med tända ljus, varsam beröring

och delade förtroenden 

skapade vackra band

av gemenskap och glädje

han kändes verkligen som hennes

och hon ville vara hans

så hon öppnade sig, lät honom smaka 

av hennes djupa inre, hennes kropp och själ

och hjärtat bad så innerligt

att denna gång, ja denna gång

skulle allt vara på riktigt

hon var så förälskad, men förvirrad

av sagans komplicerade verklighet

så rädd att göra fel, att förlora

men hon gav allt hon visste

om kärlek, sina innersta tankar

glädje och sorg

Hon Älskade honom...

och trodde sig vara det tillbaka

för i sagans värld 

sa hans ord så mycket mer 

helt oförberedd var hon,

oförstående inför sagans vändning

kanske lite blåögd, trots sina mörka

men plötsligt försvann

kärlekens vackra, skimrande stjärneglans,

förtrolighetens värme

och dess intimaste beröring

av kropp och själ

"Men så är det ju min vän,

                 alla sagor har inte ett lyckligt slut"