Om jag kunde välja skulle världen sakta ner och lugna sig.

Tiden inte småjogga och klockan inte skynda sig runt sin tavla.
Byta en stressig morgon mot att vakna till sig och fundera lite. Kunna stanna upp och vända sig mot solens uppgång och missa bussen utan att det gör något.

Sitta och bara tänka då och då att det är ganska så fantastiskt att få finnas just i denna stund.

När kvällen kommer kunna gunga sakta i en hammock, se skymmníngen ta sin plats och andas in daggmättad kvällsluft.
Få fundera över livets gång och universums komplexitet. Låta varje tanke färdas på räls av järn, likt ett nattåg på väg någonstans långt bort.

Sedan långsamt få sjunka ner i sin bädd, där mjukhetens trygga famn väntar. Slummra in och inte riktigt veta när medvetandet går in i drömmens gränslösa tillvaro.

Jag kan välja och det kan du också.

Stanna upp och se det vackra i dina fingeravtrycks snirkliga linjer. Detaljrikedomen och färgerna i musklerna som förstorar dina pupiller när du tänker på den du älskar.

Känslan av tacksamhet lägger sig som ett varmt tjockt duntäcke över kalla känslor och får de att försvinna, likt mardrömmen som bara är ett tunt papper när ljuset lyser på den.