Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Människans bästa vän

Sitter på en parkbänk och matar duvorna tänkandes på alla dessa otäcka djur, med sina mattar och hussar, som sprider sitt avträde varthän de än finner lämpligt.

Skäller och hoppar på byxor ljusa med sin smutsiga tassar.

Plötsligt...där kommer hon...1,70, långt ljust hår, långa bruna ben, lite för stora bröst och ett leende som är mer än smittsamt.

Bärandes på en liten liten Papillon.

- Får jag klappa hunden......?




Fri vers av Zandor
Läst 338 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2016-04-19 09:04



Bookmark and Share


  Ewa-Britt Nilson VIP
Ja så det är
dit det bär
där man är!
Fint Du fick till
detta här!
2016-08-10

  Ninananonia VIP
Den var skoj... :)
2016-05-26

    Bo Malte
Hahahahaa...hundar är fina :-))
2016-04-28

  Henning Hson
Ljusa byxor...e också snyggt!
Även som 1,70 :)
Bra förmedlat om mysig kärlek!

2016-04-19

  Marita Ohlquist VIP
Wow!
2016-04-19

  Bo Himmelsbåge
Ok...
Det var nog inte hunden,
Du ville klappa egentligen....
men ibland får man gå en omväg...

Kul dikt om hundar som ett övergångsobjekt!
2016-04-19

  Sofhia Wirström
rolig dikt
om hundar

2016-04-19
  > Nästa text
< Föregående

Zandor
Zandor