sitter i solen

känner hur livet sakta

rinner ur mig

ned i underjorden

äntligen till vila

från en påtvingad

pinsam hjälplöshet

och diverse tillkortakommanden

det är bara att konstatera sitt öde

motattacker existerar inte

förvärrar förmodligen ännu mer

Bara att bita i det sura äpplet

Herr äppelkrona har tagit över

hela ruljansen vare sig man är

självständig eller rädd ska man

blunda för evigt i tystnadens sång