jag är lemonad
i botten av tusen glas
citron som bränner i ögonen

en vispad persikohimmel
och trevande främmande händer

under mitt skin bor du så tätt intill
så nära det närmsta i det närmaste
man kan komma sårbarhet

du tänker
vi är gjorda för det varma för att vara varma med varandra
inte för att frosten ska ha sönder våran hud

och jag tänker att
du är löjlig som tror att verkligheten är som filmer klockan 23.45 som spelas när du egentligen borde sova för länge sen för imorgon är en ny dag med nya möten med människor som ger en ångest för att man inte lämnat in en ända skoluppgift på sex månader

du kommer bli någon en dag säger
dom
och jag skrattar för jag vill bara skriva poesi och blanda lemonad