mitt liv är en föreläsningssal
ett non-stop snurrande pariserhjul med för många
dumma beslut och för många inte dramatiska nog
avslut

räcker upp handen igen
ler
använder mig av en av de femtioniohundra sakerna jag lärde mig när jag jobbade serviceinriktat
väntar på min tur väntar alltid på min tur tills det krampar i armen och någon ser mig
vill spotta skrika hata dig men jag ler så det gör ont i mungiporna
kniper efter luft låtsas vara okej frågar
”har ni någon källhänvisning på det?”

såklart inte
precis som allt annat