Det gjorde så ont i hjärtat,

fruktansvärt, som en kniv 

som gick loss i vredesmod

blodet rann forsande ned i magen

blandades med grustaget

som tyngde, förlamade benen 

armarna, allt

skallen smälldes i väggen,

dunkades hårt, obarmhärtigt

hotande nära att sprängas

hela bröstkorgen snördes ihop

strupen likaså

repen drogs åt, vreds

så att lungorna med våld,

flämtande tömdes

plötsligt skrek någon, gällt, overkligt

som ett djur i nöd

 (kanske var det jag...)

allt svartnade, 

då benen vek sig

"...efteråt är det så svårt att förstå

att man överlevde"